Jag kommer ihåg att vi skulle göra det som en svenskauppgift i skolan. Hålla ett tal om vad lycka är för mig och dig och vad vi tror det beror på. En uppgift som urartade i diverse gråtfloder. Om man gjorde det för att krydda sitt betyg litegrann vet jag inte, jag gjorde iallafall inte det, eller? nej jag grät inte och jag fick inte sämre betyg för att jag inte gjorde det heller. Mitt tal handlade om skidåkning. Jag och Lundborg var i St. Anton för 3 vintrar sedan där vi hade den bästa skidåkningen både jag och han någonsin hade upplevt. Om AntonL talade om samma sak i sitt svenskatal vet jag inte, men jag beskrev den snöiga lyckan i mitt tal som i ett euforiskt tillstånd.
Idag hände det. Eufori. Mjölksyra. Och genom en snarlik "Camp Molloy" anda fick vi återuppleva en skidåkning som vi aldrig trodde skulle återuppstå. Vilken poet.
 |
| William drog ett tungt lass, hockeyröven gjorde sitt |
 |
| Andhämtning på näst sista uppförskammen |
 |
| -8 C, 3 m/s och ljusa moln |
 |
| Stundtals var det rätt jobbigt att gå upp. Snödjupet hjälpte inte direkt till |
Gott nytt år peops så kommer det upp film på resan imorgon!
Nu taggar vi för vårt nyår, om 5 timmar står vi på balkongen och skålar. Utan fyrverkerier dessvärre, tycks inte finns något sånt i BC..
Bless
ToneV
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar